Den vanligaste typen av skelettcancer hos barn och ungdomar är osteosarkom. Den drabbar huvudsakligen tonåringar och är något vanligare hos pojkar än hos flickor. Man misstänker att tillväxten hos skelettsarkomceller har ett visst samband med tillväxten hos skelettet i allmänhet eftersom antalet insjuknandefall ökar i pubertetsåren, samtidigt som tonåringens kropp börjar växa mycket snabbt.

Tumören består av benvävnadsceller som har genomgått en elakartad förändring.

Den uppstår i skelettbenens slutändar, huvudsakligen i de långa rörbenen såsom skenbenet och lårbenet och i överarmsbenet. Den vanligaste angreppsplatsen är runt omkring knälederna men osteosarkom kan också återfinnas i andra skelettben i kroppen.

Symtom

Smärta är det mest framträdande symtomet vid skelettcancer. Smärtan ger sig tillkänna tidigt under tumörutvecklingen och föreligger även vid vila. Först kan symtomen tolkas som ledbesvär men om smärtan håller i sig mer än ett par veckor bör man söka läkarhjälp.

Andra symtom är funktionsinskränkning, tumörbildning, svullnader utan smärta och frakturer.

Prognos

Varje år insjuknar 5 - 10 barn i Sverige i primära skelettcancersjukdomar varav osteosarkom är den vanligaste. Prognosen vid osteosarkom har kraftigt förbättrats på senare år. Omkring 65 procent av patienterna botas i dag. Viktiga prognostiska

faktorer är tumörens utbredning vid diagnosen samt dess operabilitet, vilket främst beror på dess primära lokalisation.

Behandling

Osteogent sarkom är inte särskilt strålningskänsligt. I stället bygger behandlingen på

en synnerligen intensiv cytostatikabehandling för att minska tumörstorleken och därefter operation. Bakgrunden till den synnerligen intensiva terapin vid osteosarkom är att en mängd studier visar att det ger ett bättre resultat. Tumörens läge avgör sedan operationens art.

Vid många centra i världen strävar man efter att undvika amputationer och ersätter den borttagna delen av benet med delar från en benbank. Genom den allt vanligare rekonstruktionskirurgin kan den sjuka delen ersättas med ben från patienten själv.

Osteosarkom kan även sprida sig och ge metastaser, det vill säga dottertumörer, i framför allt lungorna. Det finns en risk att osteosarkompatienter har lungmetastaser redan vid diagnosen.

Metastaser behöver inte enbart drabba lungorna utan kan även sätta sig i andra bendelar. För att ta bort lungmetastaser kan strålning eller operation vara nödvändig.

Alla mina tankar går idag till Maddes nära och kära